Drottningparning

Många hör av sig till oss och undrar hur man bäst skall få drottningen parad. Det finns flera olika metoder att tillgå. Nedan redovisar vi på Honungsgården hur vi gör. Därefter visas en artikel ur Gadden (2011), skriven av Thomas Rafstedt. Den metod som där rekommenderas är att tillsätta den oparade drottningen till en yngelavläggare som stått ca 1 vecka. Drottningceller rivs innan jungfrudrottningen placeras i utätningsbur i avläggaren. Problemet med denna metod är att det oftast är mycket svårt att veta i förväg när du får dina oparade drottningar. Själva gör vi på ett annat sätt, som har visat sig fungera för det mesta. Det spelar ingen roll om du ska para din drottning i en parningskassett eller i en avläggare. Bimassans storlek verkar heller inte spela någon roll för antagningen av den oparade drottningen. Så här gör vi:

Detta behöver du:
Oparad drottning, bilös försändelsebur med sockerdeg, spann, vatten, sil, sockerlösning, parningskassett/bilös kupa samt ett bisamhälle.

Så här gör du:
1. Leta upp drottningen i ett samhälle och lägg henne i den medhavda försändelseburen.
2. Nu när det inte finns någon drottning kvar i samhället, ta och skaka av bina från ett par ramar (inklusive en pollenram) i din vattenfyllda hink och dränk bina hastigt.
3. Ramarna som du just skakat lägger du i en ny låda.
4. Fiska upp bina med silen och lägg dem i den nya lådan.
5. Nu när dina bin är fullt upptagna med att torka och dessutom tappat all lukt är det bara att släppa ner din drottning.
6. Komplettera den plundrade kupan med nya ramar.
7. Flytta undan din avläggare. Glöm inte flusterpinne!
8. Fodra med sockerlösning. Hela säsongen alternativt tills avläggaren är stark.
9. Kontrollera om tillsättningen och parningen varit lyckad efter tidigast tre veckor.
10. Beroende på hur mycket bin du tar ifrån ursprungssamhället bestämmer vad du gör med det. Vi på Honungsgården brukar slakta ursprungssamhället för att få ut så många avläggare som möjligt. Ursprungssamhället är då helt plundrat, så när som på ursprungsdrottningen och alla dragbin. Därför hänger vi in en ramfodrare med sockerlösning och ursprungsdrottningen hängs in i försändelseburen, där hon får ätas ur. Den ursprungliga drottningens kupa står alltså kvar på samma plats hela tiden. Det brukar gå rätt fort för den gamla drottningen att bygga upp bistyrkan igen. Glöm bara inte bort att fodra!




Nu till artikeln i Gadden!

Jungfrudrottningar och deras parning och lite om avläggarbildning.

Ofta vill biodlare göra tidiga avläggare i juni för att få dom invintringsdugliga. Ett problem med detta är att det är svårt att få tag på parade drottningar så tidigt på säsongen. Drottningodlingen startar av klimatiska skäl i Sverige ganska sent även om Sydsverige har tillgång till några veckor mer för drottningodling än längre norrut. Att odla fram många drottningar redan i juni kräver stora mängder bin för att fylla parningskassetter vilket gör att samhällena försvagas och honungsskörden blir lidande. Det kan kanske också vara brist på könsmogna drönare denna tid. All drottningodling och parning går bäst under binas normala svärmtid från midsommartid och några veckor in i juli.

Alternativet till parade drottningar som då står till buds är oparade jungfrudrottningar eller kläckfärdiga celler. Celler är ett alternativ bara för kortare avstånd från säljaren då de är känsliga för temperaturavvikelser och längre transporter. För längre transporter med postförsändelse är då alternativet oparade drottningar som skickas i försändningsbur med följebin.

Jag har haft en ganska omfattande diskussion med drottningodlare och yrkesbiodlare som arbetar med avläggarbildning och som köper in drottningar. Svaren på frågan från dessa erfarna biodlare är skiftande men samstämmigt menar de att oparade drottningar som skickas med posten är det absolut svåraste och mest otillförlitliga sättet vid tillsättning och parning.
Det enklaste är att arbeta med parade drottningar. Tillsättningar med dessa misslyckas sällan. Men det var ju inte det frågan gällde. Det näst bästa är att använda kläckfärdiga celler vilket oftast också lyckas. Jag la den här idén åt sidan då problemen med jungfrudrottningarna visade sig så stora, men beslutade efter ett tag att ändå publicera de intressanta reflektioner jag fick från välvilliga yrkesbiodlare. Så här får ni nu en sammanställning om avläggare med parade och oparade drottningar samt kläckfärdiga celler att begrunda inför säsongen.  
Jag ska här skissa på några olika modeller. Lätt kräver i regel naturligtvis stor erfarenhet men risken att misslyckas är inte så stor.
1. Yngelavläggare tidigt på säsongen med parad drottning. Lätt                               
2. Yngelavläggare sent på säsongen med parad drottning. Lätt
3. Yngelavläggare tidigt på säsongen utan drottning. De får dra egen drottning. Mycket yngel och bin och honung. Lätt.
4. Yngelavläggare tidigt på säsongen med kläckfärdig cell. Lätt.
5. Skaksvärm med parad drottning sent på säsongen efter dragets slut då det finns mycket bin i samhället (Nehman, Gadden 2007-3). Denna metod fördelaktig vad gäller kvalster då inga yngelramar finns med. Lätt
6. ”Skaksvärm” till parningskassett med odlarens egen oparade drottning. Drottning tillsatt direkt efter kläckning, dvs. det normala sättet när man använder egna drottningar och egna kassetter som placeras ut för parning. Lätt.
7. Tillsättning av cell till nyskapad parningskassett. Lätt                
8. Byte av drottning, som parats i kassett, med kläckfärdig cell. Medelsvårt. Risk för att hon inte antas.
9. Oparad drottning som skickats med posten i försändningsbur med följebin. Tillsättning i nyskapad parningskassett. Svårt. Se även  nr 12, Erling Becks metod.
10. Oparad drottning som skickats med posten i försändningsbur med följebin. Tillsättning i yngelavläggare. Trol. bästa sättet att lyckasmed tillsättning av oparade jungfrudrottningar.
Borde vara möjligt att göra samma sak med parningskassett där parad drottning tas bort och celler rivs efter 7 dagar och ny oparad, postfraktad tillsätts.
11. Att köpa kakbit med larver kan ju vara ett alternativ då man vill dra upp egna drottningar från ett nytt obesläktat material. Risk finns att larverna inte antas om de inte matats upp och värmts av bin innan omlarvningen, vilket är speciellt viktigt om de transporterats flera dagar med posten. (se Gadden 2010:4). Medelsvårt.    
 
Några kommentarer till punkterna ovan
1. Detta är nog det vanligaste sättet att göra avläggare på. Tar en eller två yngelramar, honungsram och helst utbyggda ramar för drottningen att lägga ägg i. Delning av samhället i två där den ena halvan får dra egen drottning måste göras tidigt eftersom det tar lång tid för den egna uppdragna drottningen att bli parad, äggläggande och ge ett invintringsdugligt samhälle. Eller splitta ett samhälle som inte verkar ge annat än problem under säsongen i 2-4 avläggare beroende på yngelramsantal, tillsätta parade drottningar. Tidigt på säsongen kan det räcka med en yngelram.
2. P.O. Gustafsson
Blanda bin och ramar från flera samhällen i avläggaren så blir de helt konfysa och tappar försvarsinstinkten. Bara släpp drottningen (nåja, en bur skadar väl inte) bland bina direkt så har ni god chans. 98% i augusti efter draget för mig. Fast då parade. Vänta inte att tillsätta drottningen tills bina samlat ihop sig och börjat på nödceller, då går det inte. Direkt skall det vara, ha burade drottningar med när avläggaren görs.
                                                                                   
3. Praktiseras av Freddy Duwe som skrivit så här
I vanliga fall brukar jag ta 5 HLS-yngelramar med påsittande bin från varje vid den tiden normalt utvecklat samhälle och göra 10-ramars yngelavläggare + lite extra nerskakade bin och lite Apifonda nertill på universalbotten, sätta spärrgaller ovanpå yngellådan och 2 HLS skattlådor. Dessa avläggare transporterar jag till en ny plats, helst till vårsådd raps. Där får de dra upp drottningar från sitt eget yngel och jag kommer tillbaks i juli och skattar honungen och tar en snabb koll under spärrgallret som då tas bort. För det allra mesta så finns där ägg och yngel. Yngelrummet ökas då ut med en låda så att det blir 2 HLS-lådor och fodringen kan påbörjas. De så gjorda avläggarna blir jättefina samhällen året därpå.
 
4. Alla sorters avläggare som skapas sent måste tillsättas med parad drottning annars hinner inte samhället bli invintringsdugligt. Går bra med skaksvärmlåda. Mer bin krävs naturligtvis ju senare på säsongen man kommer (se Nehmans artikel Gadden 2007-3).
 
5. Lars Hedlund:
Kläckta drottningar eller celler tillsätts till skaksvärmar direkt i apidean. Till större avläggare som gjorts med yngelramar sätter jag aldrig till en ungdrottning. Alldeles för osäkert. Där får det bli en kläckfärdig cell.
Thomas Dahl:
Hej alla!
Gör en tämligen simpel variant i mina avläggarkupor. De består av en halvdadantlåda med skiljevägg och ingång från varsitt håll. Till detta ett halvtak.
Varje del blir med andra ord 6 ramar halvdadant. De typiska avläggarna för utökning / avsalu görs med 2 ramar täckt yngel från vardera två samhällen. Till detta en ram foder och en tomram. Skakar sedan ned bin från ett par ramar i skattlådan, det blir tämligen fullt och än mer när det täckta ynglet kläcks. Slår så igen flustret och tar med mig dem till min barnkammare där de får invänta kvällen då det tillsätts kläckfärdiga celler. Antagningen är 100% förutsatt att jag inte schabblat med nån drottning eller att cellen inte kläcks, men då har man en andra chans nästa vecka. Skulle cellerna tagit slut så är det bara att dra ur skiljeväggen så får grannen lösa problemet. Lät väl enkelt?
 
6. Se hur parningskassetter skapas i Gadden 2010-4, 2005-3)
 
6,7,8 Att använda sig av kläckfärdiga celler innebär problem vid långa transporter och temperaturer. Celler hämtas hos odlaren lämpligen i en Carricell el.dyl. och kan då transporteras ganska långt utan problem. I annat fall är transportsträckan begränsad till tid och temperatur. I framtiden kan man kanske tänka sig att bygga upp ett liknande system som de har i Nya Zeeland (se Gadden 2005-5)
P.O. Gustafsson:
Jo, celler funkar alltid, om man inte klantar till det ordentligt. Men det här handlar väl om oparade drottningar i första hand? De är ju enklast att skicka mellan biodlare. Också "säkrast" för dem som skickar, man kan ju inte vara helt säker på en cell om den blir kyld eller inte kryper av annan orsak.
Variant på skaksvärm:
Avläggare bildas genom att efter slutskattningen sätta på en nyslungad skattlåda över samhället som lockar upp en massa bin.
Lars Hedlunds modell:
När draget är slut sätts en nyslungad tom låda på varje samhälle i en bigård (oftast 20 samhällen). När den sista lådan är påsatt är det bara att gå till det första samhället igen
och ta bort den tillsatta lådan som nu är full med unga bin som putsar och städar. En låda från samhälle 1 och en låda från samhälle 2 sätts tillsammans på en ny botten, en drottning i en utätningsbur tillsätts och det nya samhället lastas in i bilen. Sedan är det bara att fortsätta. Bigården ger alltså 10 nya samhällen. Avläggarna har inget yngel utan antar den drottning de fått. Funkar utmärkt och ger fina samhällen till invintringen. Lätt som en plätt.
P.O. Gustafsson skriver följande:
Jo, oparade drottningar är i särklass det svåraste att använda. Det kanske inte framgick i det jag skrev tidigare, att jag använder celler i Apideorna när jag fått igång dem med yngel. Den enda gången jag tillsätter oparade är vid uppstarten då det är lättare. Skulle jag göra tidiga avläggare så blev det nog med celler också.
Jag har nog redovisat hur jag gör tidigare, men kan ta det igen om nån orkar läsa. I stället för att lyfta honung på försommaren så gör jag som Lars. Väntar till sista veckan i juli när det bara är en låda kvar över spärr. Plockar 2 yngelramar (täckta om möjligt) från vart samhälle och blandar i avläggaren så de har 4 ramar + pollen och foder. Skakar sen bina ur de kvarvarande skattlådorna (som inte är fulla med honung) över avläggaren. Då får jag bin och yngel från 2 samhällen blandade utan slagsmål, och de tar en parad drottning till minst 95%. Precis som Lars får jag 1 avläggare från 2 samhällen utan att det tycks påverka styrkan på samhället. Avläggarna blir inte så starka, men hinner växa till huvuddraget och ger väl runt 80% av snittskörden nästa år. Jag slipper också leta drottning på det här sättet, skakar av alla bin från yngelramarna och tar bara skattlådebina till avläggare.
Jag får lite svagare avläggare än om jag gör dem på våren, men får stället mer honung och slipper mycket lyftande. Jag har tid över efter huvuddraget när vi skattat av det mesta, tills det är dags att slutskatta och invintra.
 
7. Cell till enramskassett kan nog diskuteras om det är lämpligt.
 
8. För viktiga drottningar, ex. avelsdjur, bör ny kassett etableras för att minimera risken.
 
9-10. Frågan som det hela från början rörde sig om – hur handskas med jungfrudrottningar som man fått via posten i försändningsbur med följebin. Speciell drottningfoderdeg bör användas i försändningsburen etersom den oparade drottningen annars kan omkomma i fodret när hon äter där under transporten. Antagningen och parningen av dessa drottningar blir ofta till ganska stor procent misslyckade. Carl Georg Lie är nöjd då han får ett utfall på 75%. Vad detta beror på var det ingen av de tillfrågade som visste men det kan röra sig om att drottningen är äldre och producerar mer feromoner eller att det beror på följebina. En egen liten erfarenhet är att egna producerade oparade drottningar som jag förvarade under några dagar i tillsättningsburar med följebin och sedan tillsatte till yngelavläggare till stor del misslyckades.
Poul Erik Sörensen skriver följande:
Hej Thomas.
Nej det er ikke let. De mange uparrede dronninger, som jeg sælger til biavlerne i Danmark, sætter de til yngelaflæggere. Men de laver aflæggerne 7-9 dage før de modtager dronningerne. Så fjerner de selvfølgelig de byggede dronningeceller og sætter dronningen til i bur. Det er straks værre med etablering af parringskasetter, når dronningerne har haft følgebier i buret och er nogle dage gamle (jeg ved ikke helt om det er det ene eller det andet der har mest betydning) !
Lars Hedlund:
Mina erfarenheter av inköpta oparade drottningar är tveeggade. Det är större svinn vid tillsättning och parning än om jag tar egna i kläckskåp kläckta drottningar. Jag gör likadant med båda grupperna dvs. gör en skaksvärm direkt i apidean och släpper in drottningen efter någon timma när bina blivit lite oroliga i apidean. Enklast är att använda kläckfärdiga celler men det var ju inte det som var frågan. Dom drottningar som kläcks i mitt kläckskåp kläcks alltid med några följebin i buren och en liten klick honung på burnätet. Alltså tillgång till mat och omvårdnad direkt vid kläckningen. Följebina släpps in någon dag innan kläckning. Kan kanske ha betydelse. Kanske även den ringa feromonavsöndringen hos en upp till ett dygn gammal drottning har betydelse. Har hon rest någon eller, som oftast i mitt fall, några dagar på posten så ökar drottningens feromonavsöndring och hon kan bli knepigare att sätta till. Till och med till en skaksvärm i en apidea. Har ingen annan vettig förklaring till skillnaden mellan egna och inköpta oparade drottningar.
Freddy Duwe skriver:
Jag har vid några tillfällen fått oparade drottningar tillskickade och tillsättningen av dessa har varje gång vållat mig stora problem. Antagningen av mina egna drottningar däremot, som jag tar direkt från kläckskåpet brukar för det mesta lyckas perfekt. I båda fallen har jag använt miniskaksvärmar i Apideor. Varför resultatet blir så olika har jag funderat länge på utan att hitta en förklaring.
Mina drottningar kläcks i kläckskåp i burar utan följebin. Jag ser till att det finns en droppe honung i botten på burarna och de nykläckta drottningarna går ner och äter själva av honungen. De kan gå där i upp till ett dygn innan jag tar hand om dem. Jag märker de nykläckta drottningarna med nummerbrickor innan de tillsätts. Vid tillsättningen doppas drottningarna i sockerlösning ur vilken de fiskas upp med tesked och hälls tillsammans med sockerlösningen på skeden in till bina genom hålet i innertaket på Apidean.
Apideorna brukar jag ha ståendes färdigladdade med bin i ett mörkt och svalt rum. Jag försöker att ha dem stående så kort tid som möjligt innan drottningarna tillsätts, men det har hänt att Apideor blivit stående upp till en vecka innan drottningar har satts in och det har också fungerat.
 
Tack till alla som deltagit i diskussionen
Ja, det här blev lite mer än det som frågan från början rörde sig om men det kanske är bra med en sådan här sammanställning innan drottningodlings och bisäsongen går i gång på allvar. Det är också något att tänka på för dom som av ekonomiska skäl väljer att köpa oparade jungfrudrottningar för att spara en del pengar vilket i slutänden kanske gör att de bedrar sig själva med följd av förnyade inköp och missade tillsättningar samt merarbete.